Decades ago, an American neuroscientist named Benjamin Libet tried to investigate this question. The experiments he conducted created a huge sensation at the time, and even today neuroscientists continue to debate them.
Hace décadas, un neurocientífico estadounidense llamado Benjamin Libet intentó comprobar esto. Los experimentos que realizó causaron una enorme sensación en aquella época, y aun hoy continúan los debates entre los neurocientíficos sobre este tema.
Vor Jahrzehnten versuchte ein amerikanischer Neurowissenschaftler namens Benjamin Libet, genau dies herauszufinden. Die Experimente, die er durchführte, sorgten damals für großes Aufsehen, und noch heute diskutieren Neurowissenschaftler darüber.
दशकों पहले, Benjamin Libet नामक एक अमेरिकी न्यूरोसाइंटिस्ट ने इसे निश्चित-करनेका प्रयास किया। उनके-द्वारा किए-गए प्रयोगोंने उस-समय बहुत बड़ा सनसनीखेज प्रभाव पैदा किया था, और आजभी न्यूरोसाइंटिस्टोंके-बीच इस विषयपर चर्चाएँ चलती-रहतीहैं।
దశాబ్దాల క్రితం, Benjamin Libet అనే ఒక అమెరికన్ న్యూరోసైంటిస్ట్ దీనిని నిర్ధారించడానికి ప్రయత్నించాడు. అతను నిర్వహించిన ప్రయోగాలు ఆ కాలంలో భారీ సంచలనాన్ని సృష్టించాయి. ఇప్పటికీ న్యూరోసైంటిస్టుల మధ్య ఈ విషయంపై చర్చలు కొనసాగుతూనే ఉన్నాయి.
ದಶಕಗಳ ಹಿಂದೆ, ಬೆಂಜಮಿನ್ ಲಿಬೆಟ್ ಎಂಬ ಅಮೆರಿಕಾದ ನರವಿಜ್ಞಾನಿಯೊಬ್ಬರು ಇದನ್ನು ಖಚಿತಪಡಿಸಲು ಪ್ರಯತ್ನಿಸಿದರು. ಅವರು ಕೈಗೊಂಡ ಪ್ರಯೋಗಗಳು ಆಗಿನ ಕಾಲದಲ್ಲಿ ಭಾರಿ ಸಂಚಲನ ಮೂಡಿಸಿದವು, ಮತ್ತು ಇಂದಿಗೂ ನರವಿಜ್ಞಾನಿಗಳ ನಡುವೆ ಈ ಬಗ್ಗೆ ಚರ್ಚೆಗಳು ನಡೆಯುತ್ತಲೇ ಇವೆ.
Let us begin our discussion with a simple illustration. Imagine a 100-meter running race. In a fair world, everyone stands at the zero-meter line. The starter pistol fires, the whistle blows, and whoever runs the fastest wins. Simple, right? But unfortunately, we do not live in such a world.
Comencemos nuestra discusión con una ilustración sencilla. Imagina una carrera de 100 metros. En un mundo justo, todos se colocan en la línea de cero metros. Suena la pistola de salida, se oye el silbato y quien corre más rápido gana. Simple, ¿verdad? Pero, desafortunadamente, no vivimos en un mundo así.
Beginnen wir unsere Diskussion mit einem einfachen Bild.
Stell dir ein 100-Meter-Rennen vor. In einer gerechten Welt stehen alle an der Null-Meter-Linie. Die Startpistole ertönt, die Pfeife wird geblasen, und wer am schnellsten läuft, gewinnt. Einfach, oder?
Aber leider leben wir nicht in einer solchen Welt.
कल्पना कीजिए एक 100 मीटर की दौड़ की। एक न्यायपूर्ण दुनिया में, हर व्यक्ति शून्य मीटर की रेखा पर खड़ा होता है। स्टार्टिंग पिस्टल चलती है, सीटी बजती है, और जो सबसे तेज़ दौड़ता है वही जीतता है। सरल है, हैना?
ఒక సరళమైన ఉదాహరణతో మన చర్చను ప్రారంభిద్దాం. ఒక 100 మీటర్ల పరుగుపందెంను ఊహించండి. ఒక న్యాయమైన ప్రపంచంలో ప్రతి వ్యక్తీ సున్నా మీటర్ల గీత వద్ద నిలబడతాడు. స్టార్టింగ్ పిస్టల్ పేలుతుంది, విజిల్ ఊదబడుతుంది, మరియు ఎవరు వేగంగా పరుగెడతారో వారు గెలుస్తారు. చాలా సులభం, కదా? కానీ దురదృష్టవశాత్తూ మనం అలాంటి ప్రపంచంలో జీవించడంలేదు.
ಒಂದು ಸರಳ ಚಿತ್ರಣದೊಂದಿಗೆ ನಮ್ಮ ಚರ್ಚೆಯನ್ನು ಪ್ರಾರಂಭಿಸೋಣ. ಒಂದು 100 ಮೀಟರ್, ಓಟದ ಸ್ಪರ್ಧೆಯನ್ನು ಕಲ್ಪಿಸಿಕೊಳ್ಳಿ. ಒಂದು ನ್ಯಾಯಯುತ ಜಗತ್ತಿನಲ್ಲಿ, ಪ್ರತಿಯೊಬ್ಬರೂ ಶೂನ್ಯ ಮೀಟರ್ ಲೈನ್ನಲ್ಲಿ ನಿಲ್ಲುತ್ತಾರೆ. ಸ್ಟಾರ್ಟರ್ ಪಿಸ್ತೂಲ್ ಸದ್ದು ಮಾಡುತ್ತದೆ, ಸೀಟಿ ಊದಲಾಗುತ್ತದೆ, ಮತ್ತು ಯಾರು ಅತ್ಯಂತ ವೇಗವಾಗಿ ಓಡುತ್ತಾರೋ ಅವರು ಗೆಲ್ಲುತ್ತಾರೆ. ಸರಳವಾಗಿದೆ, ಅಲ್ವಾ? ಆದರೆ ದುರದೃಷ್ಟವಶಾತ್ ನಾವು ಅಂತಹ ಜಗತ್ತಿನಲ್ಲಿ ಬದುಕುತ್ತಿಲ್ಲ.
ನೀವು ಬಹುಶಃ ಎಂದಾದರೂ ಧ್ಯಾನವನ್ನು ಪ್ರಯತ್ನಿಸಿರಬಹುದು. ಹೆಚ್ಚಿನ ಜನರು ಒತ್ತಡದಿಂದ ಮುಕ್ತಿಪಡೆಯಲು ಧ್ಯಾನ ಮಾಡುತ್ತಾರೆ. ತಮ್ಮ ಮನಸ್ಸನ್ನು ಶಾಂತಗೊಳಿಸುವ ಮಾರ್ಗವಾಗಿ, ಅಥವಾ ತಮ್ಮ ಆರೋಗ್ಯವನ್ನು ಸುಧಾರಿಸುವ ದಾರಿಯಾಗಿ ಇದನ್ನು ಬಳಸುತ್ತಾರೆ.
ಆದರೆ ನಾನು 'ಅನಧ್ಯಾನದ' ಬಗ್ಗೆ ಮಾತನಾಡುತ್ತಿದ್ದೇನೆ! ಹಾಗೆಂದರೇನು ಎಂದು ನೀವು ಆಶ್ಚರ್ಯಪಡುತ್ತಿರಬಹುದು. ನೀವು ಅದನ್ನು ತಕ್ಷಣವೇ ಗುರುತಿಸದಿದ್ದರೂ, ನೀವು ಅಂದುಕೊಂಡಿದ್ದಕ್ಕಿಂತ ಹೆಚ್ಚಾಗಿ ಅದನ್ನು ನೀವು ಮಾಡುತ್ತಿದ್ದೀರಿ ಎಂಬುದು ನನಗೆ ಖಚಿತವಿದೆ. ಅದನ್ನೇ ವಿವರಿಸಲು ನಾನು ಹೊರಟಿದ್ದೇನೆ.
You have probably tried meditation at some point in your life. Most people meditate to reduce stress. They use it as a way to calm the mind or improve their health.
But I am going to talk about "un-meditation." You may wonder what that means. Even if you do not recognize it immediately, I am quite sure that you are practicing it far more than you think. And that is exactly what I am going to explain.
Probablemente hayas intentado meditar alguna vez en tu vida. La mayoría de las personas meditan para reducir el estrés. Lo usan como una manera de calmar la mente o mejorar la salud.
Pero hoy voy a hablar de la "un-meditación". Tal vez te preguntes qué significa eso. Incluso si no lo reconoces inmediatamente, estoy bastante seguro de que la practicas mucho más de lo que imaginas. Y eso es exactamente lo que voy a explicar.
Wahrscheinlich haben Sie irgendwann einmal Meditation ausprobiert. Die meisten Menschen meditieren, um Stress zu reduzieren. Sie nutzen Meditation, um den Geist zu beruhigen oder ihre Gesundheit zu verbessern.
Aber ich möchte heute über „Un-Meditation" sprechen. Vielleicht fragen Sie sich, was das bedeutet. Selbst wenn Sie es nicht sofort erkennen, bin ich ziemlich sicher, dass Sie es viel häufiger praktizieren, als Sie denken. Genau das werde ich erklären.
संभव है कि आपने जीवन में कभी न कभी ध्यान करनेकी कोशिश की हो। अधिकांश लोग तनाव कम करनेकेलिए ध्यान करते हैं। वे इसे मनको शांत करनेका एक तरीका मानते हैं, या अपने स्वास्थ्यको सुधारनेके मार्गके रूपमें उपयोग करते हैं।
लेकिन आज मैं "अन-ध्यान" के बारेमें बात करनेवाला हूँ। आप सोच रहे होंगे कि इसका अर्थ क्या है। भले ही आप इसे तुरंत पहचान न पाएँ, मुझे पूरा विश्वास है कि आप इसे अपनी कल्पनासे कहीं अधिक कर रहे हैं। और मैं यही समझानेवाला हूँ।
మీరు జీవితంలో ఎప్పుడో ఒకసారి ధ్యానాన్ని ప్రయత్నించి ఉండవచ్చు. చాలా మంది ఒత్తిడిని తగ్గించుకోవడానికి ధ్యానం చేస్తారు. మనస్సును ప్రశాంతపరచడానికి లేదా ఆరోగ్యాన్ని మెరుగుపరచడానికి దానిని ఉపయోగిస్తారు.
కానీ నేను ఇప్పుడు "అన్-ధ్యానం" గురించి మాట్లాడబోతున్నాను. అది ఏమిటో అని మీరు ఆశ్చర్యపడవచ్చు. మీరు వెంటనే గుర్తించకపోయినా, మీరు అనుకున్నదానికంటే చాలా ఎక్కువగా దానిని ఆచరిస్తున్నారని నాకు నమ్మకం ఉంది. అదే విషయాన్ని నేను వివరించబోతున్నాను.
Vielleicht ist der Mensch auf dieser Erde das einzige Wesen, das sich darüber den Kopf zerbricht, wie es hierher gekommen ist. Alle anderen Lebewesen sind damit beschäftigt, nur eines zu klären — wie sie in dieser Welt überleben können!
In den meisten Religionen gibt es Schöpfungsgeschichten, die erklären, dass „ein allmächtiger Gott" diese Welt erschaffen hat. Diese Geschichten gibt es in vielen Formen. Menschen stellen sich den Schöpfer mit Eigenschaften vor, die ihnen selbst ähnlich sind — Autorität, Mitgefühl, Großzügigkeit und ein väterliches Wesen.
Quizás, en toda la Tierra, el único ser que se inquieta por cómo llegó aquí es el ser humano. ¡Todos los demás seres están ocupados únicamente en cómo sobrevivir en este mundo!
En la mayoría de las religiones, existen relatos de creación que explican que "un Dios todopoderoso" creó este mundo. Estos relatos adoptan muchas formas. Los seres humanos imaginan al creador con cualidades similares a las suyas — autoridad, compasión, generosidad y un sentido de paternidad.
Perhaps, on this Earth, the only being that troubles itself with how it came here is the human being. All other creatures are busy struggling with just one concern — how to survive in this world!
In most religions, there are creation stories that explain that 'an all-powerful God' created this world. These stories take many forms. Humans imagine the creator to possess qualities similar to themselves — authority, compassion, generosity, and a sense of fatherhood.
शायद इस धरती पर अपने आप से यह पूछने वाला कि वह यहाँ कैसे आया है, केवल मनुष्य ही है। बाकी सभी जीव तो इस बात में ही व्यस्त हैं कि इस जगत में कैसे जियाजाए!
अधिकांश धर्मों में ऐसी सृष्टि कथाएँ मिलती हैं जो बताती हैं कि किसी एक सर्वशक्तिमान ईश्वर ने इस जगत को रचा है। इन कथाओं के कई रूप हैं। मनुष्य सृष्टिकर्ता को अपने जैसा ही कल्पित करता है — अधिकार, करुणा, उदारता और पितृत्व के भाव के साथ।
బహుశా ఈ భూమిపై, తాను ఇక్కడికి ఎలా వచ్చానో అని ఆలోచించే ఏకైక జీవి మనిషే కావచ్చు. మిగతా అన్ని జీవులు ఈ ప్రపంచంలో ఎలా బ్రతకాలి అన్న ఆలోచనలోనే నిమగ్నమై ఉంటాయి!
చాలా మతాలలో, "ఒక సర్వశక్తిమంతుడు దేవుడు" ఈ జగత్తును సృష్టించాడు అని చెప్పే సృష్టి కథలు ఉన్నాయి. ఈ కథలకు అనేక రూపాలు ఉన్నాయి. మనుషులు సృష్టికర్తను తమలాగే — అధికారము, కరుణ, ఉదారత మరియు తండ్రిత్వ భావం కలిగినవాడిగా ఊహిస్తారు.
ಬಹುಶಃ, ಈ ಭೂಮಿಯ ಮೇಲೆ, ತಾನು ಇಲ್ಲಿಗೆ ಹೇಗೆ ಬಂದೆ ಎಂದು ತಲೆಕೆಡಿಸಿಕೊಳ್ಳುವ ಏಕೈಕ ಜೀವಿ ಎಂದರೆ ಮನುಷ್ಯ ಮಾತ್ರ. ಉಳಿದ ಎಲ್ಲ ಜೀವಿಗಳೂ ಈ ಜಗತ್ತಿನಲ್ಲಿ ಬದುಕುಳಿಯುವುದು ಹೇಗೆ? ಎಂಬ ಗಲಿಬಿಲಿಯಲ್ಲಿಯೇ ವ್ಯಸ್ತವಾಗಿವೆ!
ಹೆಚ್ಚಿನ ಧರ್ಮಗಳಲ್ಲಿ, 'ಯಾರೋ ಒಬ್ಬ ಸರ್ವಶಕ್ತ ದೇವರು' ಈ ಜಗತ್ತನ್ನು ಸೃಷ್ಟಿಸಿದನು, ಎಂದು ವಿವರಿಸುವ ಸೃಷ್ಟಿಯ ಕಥೆಗಳಿವೆ. ಈ ಕಥೆಗಳಲ್ಲಿ ಹಲವು ವಿಧಗಳಿವೆ. ಸೃಷ್ಟಿಕರ್ತ ಕೂಡ ತಮ್ಮಂತೆಯೇ ಅಧಿಕಾರ, ದಯೆ, ಉದಾರತೆ ಮತ್ತು ಪಿತೃತ್ವದ ಭಾವನೆಗಳನ್ನು ಹೊಂದಿದ್ದಾನೆ, ಎಂದು ಮನುಷ್ಯರು ಕಲ್ಪಿಸಿಕೊಳ್ಳುತ್ತಾರೆ.
Just a generation ago, there was a tradition of storytelling. Every child grew up in its grandmother's lap, and she would captivate the child with wonderful stories. These stories had a long-lasting impact on the child.
These stories usually carried a moral value or lesson, woven into engaging narratives. They were like sugar-coated pills. Even if the medicine inside was not pleasant, the sugar coating made it enjoyable. Without realizing it, the child would swallow the bitter medicine while enjoying the sweetness.
Hace apenas una generación, existía una tradición de contar historias. Cada niño crecía en el regazo de su abuela, y ella lo cautivaba con relatos maravillosos. Estas historias dejaban un impacto duradero en el niño.
Estas historias solían llevar un valor moral o una lección, entretejidos en narrativas atractivas. Eran como pastillas recubiertas de azúcar. Aunque el medicamento en su interior no fuera agradable, el recubrimiento dulce lo hacía disfrutable. Sin darse cuenta, el niño tragaba la medicina amarga mientras disfrutaba la dulzura.
Noch vor einer Generation gab es eine Tradition des Geschichtenerzählens. Jedes Kind wuchs im Schoß seiner Großmutter auf, und sie fesselte das Kind mit wunderbaren Geschichten. Diese Geschichten hatten eine nachhaltige Wirkung auf das Kind.
Diese Geschichten trugen meist einen moralischen Wert oder eine Lehre in sich, eingebettet in fesselnde Erzählungen. Sie waren wie zuckerüberzogene Pillen. Auch wenn die Medizin im Inneren nicht angenehm war, machte die süße Hülle sie genießbar. Ohne es zu merken, schluckte das Kind die bittere Medizin und genoss dabei die Süße.
కేవలం ఒక తరం ముందు, కథలు చెప్పే ఒక సంప్రదాయం ఉండేది. ప్రతి పిల్లవాడు తన అమ్మమ్మ ఒడిలో పెరుగుతుండేవాడు, ఆమె అద్భుతమైన కథలతో పిల్లవాణ్ని మంత్ర ముగ్ధుడిని చేసేది. ఈ కథలు పిల్లవాడిపై దీర్ఘకాలిక ప్రభావాన్ని చూపేవి.
ఈ కథల్లో సాధారణంగా ఒక నైతిక విలువ లేదా పాఠం ఉండేది, వాటిని ఆసక్తికరమైన కథనాలతో నేసి చెప్పేవారు. అవి చక్కెరపూత ఉన్న మాత్రల లాంటివి. మాత్రలో ఉన్న ఔషధం రుచిగా లేకపోయినా, ఆ చక్కెరపూత దానిని ఇష్టపడేలా చేసేది. పిల్లవాడు తెలియకుండానే కఠినమైన ఔషధాన్ని మింగుతూ, కేవలం చక్కెరపూతనే ఆస్వాదించేవాడు.
बस एक पीढ़ी पहले, कहानी सुनानेकी एक परंपरा थी। हर बच्चा अपनी दादीकी गोदमें बड़ा होताथा, और वह अद्भुत कहानियोंसे बच्चेको मंत्रमुग्ध कर देती थी। इन कहानियोंका बच्चेपर दीर्घकालिक प्रभाव पड़ताथा।
इन कहानियोंमें आमतौरपर एक नैतिक मूल्य या सीख होती थी, जिसे रोचक ढंगसे प्रस्तुत कियाजाता था। वे शक्कर चढ़ी हुई गोलियोंकी तरह थीं। भलेही भीतरकी दवा स्वादिष्ट न हो, लेकिन शक्करकी परत उसे आनंददायक बना देती थी। बिना जानेही बच्चा कड़वी दवा निगल लेताथा, और उसकी ऊपरी मिठासका आनंद लेताथा।
ಕೇವಲ ಒಂದು ಪೀಳಿಗೆಯ ಹಿಂದೆ, ಕಥೆ ಹೇಳುವ ಒಂದು ಪದ್ಧತಿ ಇತ್ತು. ಪ್ರತಿಯೊಬ್ಬ ಮಗುವೂ ತನ್ನ ಅಜ್ಜಿಯ ಮಡಿಲಲ್ಲಿ ಬೆಳೆಯುತ್ತಿತ್ತು ಮತ್ತು ಆಕೆ ಅದ್ಭುತ ಕಥೆಗಳ ಮೂಲಕ ಮಗುವನ್ನು ಮಂತ್ರಮುಗ್ಧಗೊಳಿಸುತ್ತಿದ್ದಳು. ಈ ಕಥೆಗಳು ಮಗುವಿನ ಮೇಲೆ ದೀರ್ಘಕಾಲದ ಪ್ರಭಾವ ಬೀರುತ್ತಿದ್ದವು.
ಈ ಕಥೆಗಳು ಸಾಮಾನ್ಯವಾಗಿ ಒಂದು ನೈತಿಕ ಮೌಲ್ಯ ಅಥವಾ ಪಾಠವನ್ನು ಹೊಂದಿರುತ್ತಿದ್ದವು ಮತ್ತು ಅವುಗಳ ಸುತ್ತ ಆಸಕ್ತಿದಾಯಕ ಕಥನಗಳನ್ನು ಹೆಣೆಯಲಾಗುತ್ತಿತ್ತು. ಅವು ಸಕ್ಕರೆಲೇಪಿತ ಮಾತ್ರೆಗಳಂತೆ. ಮಾತ್ರೆಯಲ್ಲಿನ ಔಷಧಿಯು ರುಚಿಯಾಗಿಲ್ಲದಿದ್ದರೂ, ಸಕ್ಕರೆಯ ಲೇಪನವು ಅದನ್ನು ಇಷ್ಟಪಡುವಂತೆ ಮಾಡುತ್ತಿತ್ತು. ಮಗುವಿಗೆ ತಿಳಿಯದೆಯೇ ಅದು ಕಹಿ ಔಷಧಿಯನ್ನು ನುಂಗುವಾಗಲೂ ಕೇವಲ ಸಕ್ಕರೆಯ ಲೇಪನವನ್ನು ಆನಂದಿಸುತ್ತಿತ್ತು.